Överklagan är inlämnad
Vi hoppas på rättning från Hovrätten
När är en avgiftshöjning väsentlig nog att få backa ur ett bostadsköp? I en uppmärksammad tvist vid Värmlands tingsrätt valde domstolen att avslå ett pars krav på att få frånträda ett förhandsavtal – trots att deras månadsavgift höjdes med över 46 procent, motsvarande cirka 2 400 kronor i månaden. Tingsrätten medgav att kostnadsökningen varit både kännbar och markant, men ansåg ändå att den inte var väsentlig i lagens mening. En märklig distinktion som nu ifrågasätts i ett överklagande till hovrätten.
Att 46% inte skulle vara väsentlig skillnad är ju att likna vid snippanfallet. Lever domarna i tingsrätten i en annan värld? Kanske i fickorna på fastighetsbolagens värld?
Överklagan i mål T 4606-23 – Värmlands tingsrätt
I det här fallet tecknade ett par ett förhandsavtal om att köpa en nyproducerad bostadsrätt. Avgiften som först angavs i avtalet höjdes senare med 46,5 procent innan inflytt. Med hänvisning till bostadsrättslagen och avtalet valde paret därför att frånträda köpet, och krävde tillbaka det förskott de hade betalat.
Tingsrätten gick dock helt på motpartens linje – HSB och dess jurister från Advokatfirman Lindahl – och ansåg att höjningen av avgiften inte var tillräckligt ”väsentlig” för att ge rätt till frånträde. Domstolen ansåg också att paret brutit mot avtalet genom att backa ur, och dömde dem att inte bara förlora förskottet, utan också att betala nästan en halv miljon kronor i skadestånd, plus motpartens rättegångskostnader.
Det är tydligt att man helt rätt kritiserar Tingsrättens supermärkliga påhitt, där man gör skillnad mellan markant och väsentlig.
Tingsrätten anförde vidare att det är givet att kostnadsökningen om drygt 2 400 kronor i månaden, tillsammans med den ökade kreditkostnad som det höjda ränteläget inneburit för NL, har varit kännbar och att höjningen under alla förhållanden får anses vara markant. Däremot ansåg tingsrätten att det genom en årlig bokslutsanalys av Nabo har visats att avgiftshöjningen varit motiverad. Höjningen som sådan kunde därför enligt tingsrättens mening inte anses vara väsentlig.
— Ur överklagandet till hovrätten
Paret har nu överklagat domen med hjälp av Allians Advokatbyrå, och är starkt kritiska till hur tingsrätten hanterat både bevisning och lagtolkning. De menar att tingsrätten lagt för stor vikt vid motpartens ekonomiska kalkyler och ränteläget – något som enligt lagens förarbeten inte ska påverka rätten att frånträda. Istället ska fokus ligga på om avgiften höjts väsentligt, och 46,5 % borde rimligtvis uppfylla det kravet.
Vidare så kan utläsas att domstolen, efter att ha medgivit att höjningen varit både kännbar och markant, ändå avslog köparnas talan, med följande motivering:
”Det är inte visat att kostnadsökningen inneburit att förhandstecknarna inte har kunnat fullfölja förhandsavtalet. […] Det finns därför inte skäl att bedöma avgiftshöjningen som väsentlig.”
Ett sådant resonemang är ovanligt – och kontroversiellt. Det antyder att en köpare måste bevisa att hen inte haft råd, snarare än att säljaren måste bevisa att ändringen inte varit väsentlig. Det är en förskjutning av bevisbördan som går tvärtemot konsumenträttsliga principer och skyddet i bostadsrättslagen. Galenskap enligt mig.
De pekar också på att domstolen inte tagit hänsyn till att bostadsrättsföreningen agerade långsamt efter uppsägningen, vilket förvärrade situationen och ökade skadorna – något som nu läggs som ansvar på dem som sa upp avtalet. Dessutom menar de att domstolen feltolkat själva syftet med förhandsavtal och konsumentskyddet i bostadsrättslagen.
Överklagandet kräver att hovrätten ogiltigförklarar domen och beviljar återbetalning av förskottet, utan att köparen ska stå för HSB:s påstådda skador. Sammanfattningsvis riktas hård kritik mot hur tingsrätten prioriterat byggherrens kalkyler och affärsintressen framför det skydd som lagstiftningen faktiskt ska ge förhandsköpare.
Vi följer fortsatt detta ärende