HSB:s produktions- och upplåtelsesystem ställdes på sin spets när två unga köpare, Linette Larsson och Lucas Norman, valde att frånträda ett förhandsavtal efter att årsavgiften i deras nyproducerade bostadsrätt höjts med hela 46,5 procent – från 5 306 kr till 7 772 kr i månaden. Höjningen motiverades av HSB med stigande räntor, men de unga köparna hänvisade till 5 kap. 13 § bostadsrättslagen och punkt 9 i förhandsavtalet, som ger rätt att häva vid väsentlig avgiftshöjning. 

“Den utredning som Linette Larsson och Lucas Norman lagt fram om deras ekonomi kan inte heller sägas ge stöd för att de inte hade förutsättningar att klara den ökade kostnaden.”

I stället för förståelse mötte de två stämningar. Först från HSB:s bostadsrättsförening Jakobsbergsskogen nr 2, och därefter från HSB Produktion i Värmland Handelsbolag, som övertagit skadeståndskravet. Tingsrätten valde att gå på HSB:s linje och bortsåg helt från konsumentskyddsintentionerna bakom lagen. Linette och Lucas dömdes att betala både 400 000 kr i påstådd skada och över 250 000 kr i rättegångskostnader.

Det koonstaterades att man ska se till den faktiska höjningen av en avgift som påverkar hushållsekonomin varje månad, valde domstolen – och inte väga in alla avgifter – inklusive insats och upplåtelseavgift – för att räkna ut den procentuella skillnaden. Något som föreningen hävdade. Detta trots att lagtexten ger stöd för en bedömning enbart utifrån årsavgiften. Detta till trots så ansåg Tingsrätten att ökningen var markant, men inte väsentlig. Detta är ett mysterium, en idioti och skandalöst sätt att döma enligt lagboken.

Fallet blottar rättsosäkerheten för köpare i nyproduktion – och att den lagstiftning som införts för att skydda förhandstecknare inte fått genomslag i rättstillämpningen. HSB:s argumentation – som domstolen svalt – antyder att höjningar på uppåt 50 % nu kan anses vara “förväntade”. Bara för att man har tagit med en kalkyl som visar på konsekvensen av en höjning.  Det sänder en farlig signal till branschen: att kraftiga avgiftshöjningar, även efter tecknade avtal, inte behöver medföra något ansvar.

Det vi ser är en rättspraxis som sviker konsumenten – trots riksdagens intentioner och Riksrevisionens påpekanden om en snedvriden marknad för nyproduktion. Det blir omöjligt för människor att veta sin rätt enligt lagboken när domstolarna väljer att snevrida orden till byggbolagens vinning.