Det gör vi inte

Simon Ornby på Areakorrekt har bett oss ta bort kritiken mot bolaget.

Det gör vi inte. Tvärtom finns det nu ännu starkare skäl att varna för Areakorrekt och för hur deras mätintyg används i nyproduktion.

I sitt mejl skriver Simon Ornby bland annat:

“Det kan finnas delar av försäljningen som inte gått rätt till, det är inget som rör oss eller som vi har några synpunkter om. Men areamätningen enligt mätstandarden är korrekt.”

Det är ett märkligt sätt att resonera.

För om delar av försäljningen kan ha gått fel till, och om Areakorrekts mätintyg samtidigt har använts för att påstå att bostaden hade 161 kvm boarea, då går det inte att bara tvätta händerna och säga att försäljningen inte rör Areakorrekt.

Mätintyget är inte en privat anteckning i en skrivbordslåda. Det används i affären. Det används i marknadsföringen. Det används i domstol. Det används för att försvara priset.

Då är det självklart relevant.

Areakorrekts förklaring håller inte

Areakorrekt mätte först lägenhet 1003 till 161 kvm BOA och 12 kvm ej mätvärt utrymme.

Sedan ska vinden ha byggts om genom att väggar öppnades upp mot taksprånget, något Ornby själv har redogjort för i tingsrätten. Då blev resultatet enligt Simon Ornby fortfarande 161 kvm BOA, men nu med 29 kvm ej mätvärt utrymme.

Arean är alltså exakt densamma. Måtten är identiska med övriga objekt som Areakorrekt också intygat storleken på. Det ej mätvärda utrymmet ökar för just 1003 genom denna åtgärd.

Det betyder att den verkliga frågan aldrig har varit om någon missat en vägg eller om golvytan plötsligt ändrats på ett avgörande sätt. Frågan är hur vinden har klassificerats.

BOA eller BIA.

Det är hela saken.

Det nya utlåtandet är en undanmanöver

I det nya utlåtandet försöker Simon Ornby göra en stor poäng av att Hans Åberg har mätt en annan lägenhet.

Men det är en billig invändning.

Ingen har påstått att Åberg mätt exakt samma lägenhet. Poängen är att objekten i projektet enligt flera uppgifter har samma grundläggande utformning, samma typ av vindsplan och samma areaproblematik.

Då räcker det inte att säga: “det är en annan lägenhet”.

Det måste förklaras vad som faktiskt skiljer dem åt.

Vilken vägg? Vilket mått? Vilken konstruktion? Vilken faktisk skillnad gör att Areakorrekt får vinden till BOA, medan en annan sakkunnig klassificerar motsvarande yta som BIA?

Det svarar inte Simon Ornby på.

Han pekar inte ut en konkret fysisk skillnad som förklarar avvikelsen. Han gömmer sig bakom att han inte mätt just den andra lägenheten.

Det är inte övertygande. Det är undvikande.

När Simon skriver till oss vet han inte – i domstol vet han plötsligt

Det blir ännu märkligare när man jämför hur Simon Ornby uttrycker sig i kommunikationen med oss och hur Areakorrekt sedan argumenterar i domstol.

Till oss är beskedet försiktigt. Han kan inte säga hur Hans Åbergs mätning ska bedömas, eftersom han inte själv har varit på plats i den lägenheten. Det är i sig rimligt.

Men i domstol blir samma osäkerhet plötsligt ett argument med tvärsäker riktning. Där används det faktum att Åberg mätt en annan lägenhet som skäl för att hans mätning inte kan rubba Areakorrekts egen klassificering.

Det är en märklig asymmetri.

När Simon Ornby ska svara oss vet han inte. När köparnas bevisning ska avfärdas i processen vet Areakorrekt plötsligt att två enligt flera uppgifter likadana objekt inte kan jämföras.

Hmm.

Det hade varit mer trovärdigt om Ornby pekade ut en konkret skillnad. En vägg. Ett mått. En konstruktion. Något i själva byggnaden som förklarar varför 29 kvm på vinden ska vara BOA i hans mätning men BIA i Hans Åbergs.

Men det gör han inte.

I stället blir svaret ungefär: jag vet inte hur Åberg har bedömt, men hans mätning ska ändå inte användas mot vår.

Det duger inte.

Problemet är klassificeringen – inte golvytan

Det här blir ännu tydligare eftersom skillnaden mellan mätningarna inte främst handlar om att någon hittat eller tappat bort golvyta. Det handlar om vad ytan är.

Areakorrekt säger: boarea.

Hans Åberg säger: biarea.

Kommunens uppgifter pekar mot att vinden inte får användas som bostadsyta. Detaljplanen säger att vinden inte får inredas.

Ändå fortsätter Areakorrekt att försvara att ytan ska kallas BOA.

Det är precis därför vi menar att Areakorrekts intyg i detta ärende är farligt för konsumenter. Det kan ge en yta ett bostadsvärde som den inte borde ha.

Garageliknelsen visar problemet

Simon Ornby verkar själv förstå principen om att det inte är BOA när det gäller garage.

När vi invände att hans resonemang bör likställas med den oinredda vinden, svarade han:

“Absolut inte garage, det står 11.3.1.2 att garage är biarea.”

Men det svaret gör bara Areakorrekts resonemang ännu märkligare. Läser man i standarden omnämns garage och oinredd vind på samma ställe. Det borde vara svårt att missa.

För ett garage är inte ett garage därför att det råkar stå en bil där exakt när Simon Ornby kommer på besök. Ett garage är ett garage därför att utrymmet är avsett, utformat och reglerat för en viss funktion.

På samma sätt kan en vind inte trollas om till boarea bara för att den har gips, golv, isolering och tillräcklig takhöjd på vissa delar. Frågan är fortfarande vad ytan är avsedd för, vad den får användas till och vilken funktion den faktiskt har i bostaden.

Det är just där Areakorrekts resonemang blir farligt. De vill se funktionen när det gäller garage, men blunda för funktionen när det gäller vinden på Skarpängsvägen.

Om garage ska vara biarea därför att det är garage, trots att det kanske används som förråd, hobbyrum eller står helt tomt, då måste samma logik gälla åt andra hållet. En vind som inte får användas som bostadsyta kan inte bli boarea bara för att den vid mättillfället ser mer “bostadslik” ut än ett traditionellt kallförråd.

Annars reduceras boarea till en ögonblicksbild: vad Simon Ornby råkar se just den dagen.

Vi får hoppas att Simon inte intygar garage som boarea bara för att det inte står en bil där när han är där.

Ornby vill skilja mätningen från försäljningen

Simon Ornby skriver alltså att delar av försäljningen kan ha gått fel till, men att det inte rör Areakorrekt.

Men hur ska man förstå det?

Om en bostad säljs som 161 kvm boarea, och Areakorrekts mätning används som stöd för just 161 kvm boarea, då är mätningen en del av försäljningskedjan.

Det går inte att först leverera siffran som gör affären möjlig och sedan hävda att affären inte angår en.

Det är för bekvämt.

Det är också precis den typen av ansvarsflykt som präglar många problem i nyproduktion. Byggherren skyller på mäklaren. Mäklaren skyller på föreningen. Föreningen skyller på mätintyget. Mätföretaget skyller på standarden.

Och köparen får ta smällen.

Röd flagg för Areakorrekt

Vi anser att Areakorrekt ska betraktas som en tydlig varningssignal i den här typen av nyproduktionsaffärer.

Inte för att varje mätning bolaget gör automatiskt är fel.

Utan för att deras resonemang i just detta ärende är oseriöst.

Om ett mätföretag klassar en vind som boarea utan att ta verkligt ansvar för om ytan faktiskt får användas som bostadsyta, då blir intyget riskabelt. Det kan blåsa upp boarean, påverka kvadratmeterpriset, påverka bankens värdering och lura köpare att tro att de köper mer bostad än de faktiskt gör.

Det är allvarligt.

Det går inte ihop

Areakorrekts egen tidslinje går inte ihop på ett trovärdigt sätt.

Först: 161 kvm BOA och 12 kvm ej mätvärt.

Sedan: vinden öppnas upp.

Därefter: fortfarande 161 kvm BOA, men 29 kvm ej mätvärt.

Samtidigt ska en annan likadan lägenhet, med samma typ av vindsproblematik, enligt Areakorrekt inte kunna säga något alls om klassificeringen.

Det blir för tunt.

Om boarean är densamma före och efter att väggar öppnas upp, då kan Simon Ornby inte samtidigt antyda att små fysiska skillnader mellan objekten är förklaringen till den stora skillnaden mellan 161 kvm BOA och 131 kvm BOA plus 29 kvm BIA.

Det är inte logiskt.

Det är klassificeringen som är kärnan.

Och där framstår Areakorrekts slutsats som felaktig.

Ta inte Areakorrekts intyg för givet

Vår uppmaning till köpare, mäklare och andra som kommer i kontakt med nyproduktion är enkel:

Ta inte Areakorrekts intyg för givet.

Kontrollera vad ytan faktiskt får användas till. Kontrollera bygglov. Kontrollera detaljplan. Kontrollera brandskydd. Kontrollera om vinden verkligen är bostadsyta eller om den bara har fått etiketten BOA av ett mätföretag som vägrar se helheten.

För i det här ärendet visar Areakorrekt enligt vår mening precis varför sådana intyg måste granskas kritiskt.

Vårt omdöme kvarstår

Simon Ornby vill att texten tas bort.

Vi menar att hans svar gör kritiken ännu mer befogad.

Han öppnar själv för att delar av försäljningen kan ha gått fel till, men vill samtidigt placera Areakorrekt utanför problemet. Det håller inte när bolagets egen areauppgift är en del av den bild som presenterats av bostaden.

För oss är slutsatsen tydlig:

I den här typen av ärende är ett intyg från Areakorrekt i praktiken ingenting värt om det inte samtidigt förklarar vad ytan faktiskt får användas till.

Och man får verkligen vara kluven kring relationen mellan Simon Ornbys Areakorrekt och MoMå AB:s huvudfigurer, Martin Åslund och Magnus Obel. Inte för att allt därmed är bevisat. Utan för att återkommande kopplingar, märkliga intyg och ansvarsflykt är exakt det som behöver granskas hårdare på nyproduktionsmarknaden.